Helgen vecka fyrtiosju; tar buss fyrtiofem till Mora, till min människa, min fina fina vän. Som hon har längtat till den här helgen. Som jag har längtat till den här helgen. Äntligen, äntligen är den här.
Vi delar på en flaska Barefoot, låter våra jackor andas in röklukt, dricker öl på en konstig bar, läser favoritade tweets och skrattar tills vi nästan gråter. Somnar. Vaknar upp. Pratar om vad som har hänt i våra liv sen sist vi träffades. Lagar middag i ett tyst kök på hennes internat. Fixar oss inför vår dödsfest (bästa och ca internaste grejen). Skriksjunger till Krunegård, Håkan, Laakso, Säkert!. Fyller på glasen med öl och vin och hela världen är så underbar om man är korkad tom och glad. Träffar nya människor, skrattar, dricker mer, sittdansar, shottar absinth och herregud vad bäst den här lördagen blev, tänker jag.
Sen ringer alarmet alldeles för tidigt nästa morgon och jag undrar om jag fortfarande är full eller bakis. Går till bussen. Kramar varandra hejdå och "vi ses i december". Kommer hem. Tänker tillbaka på helgen som nästan är slut, den bästa helgen.