Att tycka om det här dekandenta liv jag lever. Ständigt på väg någon annanstans än här. Att romantisera allt när alkoholen far igenom blodet. Att sitta på en madrass i Mora och vara lycklig bredvid min människa. Att komma hem igen och låta sömnlösheten tränga sig på medan gamla januari-spellistan går varm i öronen. Ett virrvarr av känslor som resulterar i ett värkande hjärta, både på gott och ont. Om hjärtat sprängs, om mina ben inte bär mig, vad gör jag då? Nostalgi at it's best.
↧