Jag är de första kalla regnen
Jag är frosten där inget växer
Jag är halvåret av mörker
i landet som gud glömde
Jag är frosten där inget växer
Jag är halvåret av mörker
i landet som gud glömde
- Kent
Kent släpper en ny låt och den är så viktig nu. Funderar på att gå med i F! för nu känns det som det enda rätta. Blir arg/ledsen/rädd/trött över människors trångsynthet. Pratar politik med min storebror över en middag ute. Kollar på dokumentärer till halv två för att jag inte kan sova. Lyssnar på Hurulas nya låt 22 som handlar om att vara 22 år och samtidigt flytta ifrån en norrländsk stad; känns lite som att den handlar om mig, fast jag var 18 och var "bara" borta i ett år. Ser fram emot Umeå Open som inträffar nästa helg. Är kompiskär i ca alla mina kompisar/vänner. Går över en vecka utan att gråta och det är ju något slags rekord, tragiskt nog. Fast sen gråter jag ändå, för ingenting fast det känns som för allting. Längtar efter våren och vårkänslorna.